Jag och mina syskon ärvde hans hus, och vi hade inte klarat av att fixa till det utan ozon.
Jag vet, det finns inte många kvar av hans sort. Alla vet om farorna och de flesta kan hålla sig borta från att förpesta sina lungor och sin omgivning. Jo, förstås, det finns en del utarbetad sjukhuspersonal som fortfarande går i fällan – det är inte direkt där man väntar sig osunda vanor … Och unga, dumma människor, och feströkare – listan är kanske längre än man tror.
Hursomhelst, ozon är en riktig vinnare i sammanhanget. Fast man måste handskas klokt med det, för det är inte bra för oss att andas in. Man kör ozongeneratorn när man inte är hemma, väntar några timmar och vädrar. Det är i princip så det går till. Och så dammsugning förstås.
Något som många inte vet är att när någon har kedjerökt i många år så är väggarna infettade med gulaktig nikotinolja. Den biter inte ozonet på, det måste tvättas bort, men det visste vi faktiskt innan vi började projektet. Skyddskläder, andningsskydd, glasögon hela baletten, för finns massor av giftiga ämnen i nikotinoljan. Vi tvättade i flera omgångar. Sen körde vi ozonbehandlingar flera gånger under arbetets gång, både för att vi skulle klara av att vara där, men också för att ju mer vi rev i väggar, golv och inredning, ju mer röklukt kom det fram.
Ingen av oss ville flytta till hans hus i Lilla Edet, men det fanns det många andra som ville.
Vi hade väldig tur med både vädret och fastighetskonjukturen. När vi var färdiga med huset hade vi rivit bort stora delar av inredningen, fixat dit nya grejer och grundmålat. Syrran är skitbra på att styla och brorsan är superfotograf. Vi fick det klart på vårkanten och det blev sålt på nolltid. Bra med pengar fick vi också. Nu är det möjligt att höja bostadsstandarden för oss alla tre. Tack för det, ozongeneratorn!